För varje naturreservat finns det en skötselplan som anger hur skogen ska skötas. I en skog som får sköta sig själv och bli gammal kan det finnas upp emot 8000 arter. En brukad skog som avverkas med kalhuggning är betydligt mer artfattig.

Gammal gran- och tallskog lämnas för fri utveckling vilket betyder att ingen avverkning eller andra åtgärder genomförs. Det innebär att träd som har dött lämnas kvar i skogen då de är mycket viktiga för insekter, fåglar, mossor, svampar och lavar.

I lövskogar sker däremot en aktiv skötsel med avverkning av barrträd för att lövskogarna ska fortsätta att vara just lövskogar. I Huddinge finns också flera områden där grova ekar hålls fria från inväxande barr- och lövträd. Även här lämnas döda träd kvar.

Döda träd ger nytt liv

Naturreservaten i Huddinge har bidragit till att mängden död ved har ökat. Träden har dött av hög ålder men även de senaste tidens större stormar har hjälpt till att fälla träden liksom skogsbränder. Det har gynnat de arter som är beroende av död ved t ex vedsvamparna brandticka och gränsticka men också skalbaggen raggbock och den lilla laven kornig nållav.

För att öka mängden död ved i skogarna arbetar man med ringbarkning av träd. Fortfarande är död ved i landskapet en stor bristvara. Här saknas framförallt grova, gamla och exponerade döda lövträd.