Klimatförändring

Även om människans medvetenhet om sin egen påverkan på jorden har vuxit i decennier, har det under de senaste åren blivit allt tydligare att vår livsstil driver på global miljöpåverkan.

Problem som spridning av kemikalier och överutnyttjande av naturresurser har på senare år hamnat i skuggan av den ökade medvetenheten om klimatförändringarna – men alla dessa utmaningar hänger ihop och kan ofta angripas med liknande strategier. De ekologiska hållbarhetsutmaningarna är tydliga globalt, men har också påtagliga lokala dimensioner som påverkar Huddinges invånare, företagare och besökare. Politiska beslut på nationell och internationell nivå skapar ramarna för vilka klimatåtgärder som är möjliga för kommunen att genomföra.

Ekosystemen utgör själva livsnerven på jorden och skapar förutsättningar för liv: haven, jorden och skogarna ger oss syre, mat, rening av luft och vatten, ett behagligt klimat och råvaror. Enligt World Economic Forums årliga riskrapport är klimatkrisen den största globala risken på lång sikt, tätt följt av miljörisker kopplade till extremväder och förlust av biologisk mångfald.

Det råder bred enighet inom forskarvärlden om att mänskliga utsläpp av växthusgaser (främst från förbränning av fossila bränslen) är den främsta orsaken till klimatförändringarna, och att hittills vidtagna åtgärder inte är tillräckliga för att undvika potentiellt katastrofala följder.

Enligt FN-rapporter krävs det klimatambitioner ungefär sju gånger högre än dagens för att nå Parisavtalets mål och begränsa uppvärmningen till 1,5 °C. Även om världen skulle lyckas bromsa utsläppen snabbt, kommer allvarliga effekter av de pågående klimatförändringarna att märkas under överskådlig framtid.

Världen sätter nya utsläppsrekord

Under en halv miljon år fram till industrialismens början varierade koldioxidhalten i atmosfären inom ungefär 180–300 delar per miljon (ppm). Efter 1800-talets början steg halten snabbt och är idag över 420 ppm – en ökning som till största delen beror på mänskliga utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Trots ökad medvetenhet om klimatkrisen och globala försök att ena världen kring frågan fortsätter halten att öka, och takten har snarare accelererat.

Under 2023–2024 såg man den största årliga ökningen av koldioxidhalten sedan mätningarna började på 1950-talet – atmosfärens CO₂-halt steg med 3,5 ppm på ett år till en ny rekordnivå på ca 424 ppm. Detta berodde bland annat på att kraftiga skogsbränder (kopplade till extrem torka och värme) släppte ut ovanligt mycket koldioxid 2024, samtidigt som naturliga koldioxidsänkor försvagades av värme och torka.

De globala utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka. År 2023 nådde de globala koldioxidutsläppen från fossila källor sin högsta notering någonsin – cirka 37,4 miljarder ton – efter en ökning med 1,1 procent jämfört med 2022. Ökningen drevs främst av ökad förbränning av kol och gas i Asien när vattenkraften sveks av torkan, medan Europa och USA faktiskt minskade sina utsläpp under 2023.

Trots att den globala utsläppskurvan bromsats något av utbyggnad av förnybar energi och elfordon, pekar nuvarande politik mot en temperaturhöjning långt över två grader. Under FNs klimatmöte COP28 (Dubai, 2023) konstaterades att världen är långt ifrån att nå 1,5 °C-målet, och COP28 avslutades med en uppmaning om att fasa ut fossil energi – ett beslut som dock möttes av motstånd från flera stora oljeproducerande länder.

Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser ökade med cirka 7 procent under 2024 jämfört med 2023. De totala utsläppen uppgick till omkring 47,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Ökningen drevs framför allt av ökad användning av fossil diesel inom vägtrafik och arbetsmaskiner, samt ökade utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn. Utvecklingen markerar ett tydligt trendbrott efter flera år av minskande utsläpp och illustrerar sårbarheten i nuvarande styrmedel.

Hållbar samhällsutveckling

Människans miljö- och klimatpåverkan har blivit allt mer påtaglig. Samtidigt har den snabba befolkningstillväxten och det ökade välståndet globalt lett till ett tillstånd där det blivit svårare att uppfylla grundläggande mänskliga behov (mat, vatten, hälsa, trygghet) utan att samtidigt skada miljön.

Strävan att skapa effektiva system för jordbruk, skogsbruk, industri och stadsutveckling krockar med planetens begränsningar och ekosystemens känsliga balans. Särskilt allvarligt är att forskare varnar för att flera oåterkalleliga planetära gränser redan passerats. Bland annat har den biologiska mångfalden minskat dramatiskt, stora mängder näringsämnen läcker ut och orsakar övergödning, stora naturarealer har omvandlats till jordbruksmark och städer, och klimatpåverkan har drivit oss in i en ny geologisk era.

En uppdatering av det vetenskapliga ramverket för planetära gränsvärden 2023 visade att sex av nio identifierade gränser nu överskridits – jorden befinner sig alltså utanför det säkra utrymmet för miljön vilket på sikt hotar livsvillkoren.

Konsekvenserna av att flera ekologiska system är ur balans är många. Dålig luftkvalitet ger akuta hälsoproblem i många av världens storstäder. Fortsatta klimatförändringar gör att odlingsbar mark minskar och förutsättningarna för livsmedelsförsörjning försämras på många håll. Tillgången på rent färskvatten är redan begränsad i stora delar av världen, samtidigt som efterfrågan på vatten beräknas öka med 40 procent under kommande decennium.

Produktionen och användningen av kemikalier fortsätter att öka globalt, och många utsläpp av svårnedbrytbara ämnen som ackumuleras i näringskedjorna ger ytterligare skäl till oro. Sammantaget innebär detta att dagens ohållbara konsumtions- och produktionsmönster inte bara driver klimatförändringar utan också andra miljöproblem som förlust av biologisk mångfald och spridning av giftiga ämnen.

Mer extremväder

Klimatförändringarna medför allt vanligare extrema väderhändelser globalt. De senaste åren har världen upplevt rekordartade värmeböljor, torka, skogsbränder och översvämningar. År 2023 var det varmaste året som uppmätts globalt; varje dag det året var i genomsnitt mer än 1 °C varmare än under förindustriell tid. Särskilt anmärkningsvärt var att haven nådde de högsta ytvattentemperaturerna någonsin, vilket bland annat orsakade att atlantiska orkaner och tropiska cykloner fick extra energi.

På norra halvklotet drabbades Europa, Asien och Nordamerika av svåra värmeböljor sommaren 2023, och Kanada upplevde de största skogsbränderna i modern tid med rökspridning över stora delar av kontinenten. Extremväder slår hårt mot samhällen och infrastruktur och understryker behovet av klimatanpassning.

Även i Sverige märks en ökad frekvens av extremväder, framför allt i form av intensiva regn och översvämningar. Antalet översvämningsrelaterade katastrofer i Sverige har ökat med 134 procent sedan år 2000. Ett tydligt exempel var stormen Hans i augusti 2023, som förde med sig rekordstora regnmängder på sina håll. Hans orsakade översvämningar som skadade vägar, järnvägar och hundratals byggnader i Götaland och Svealand.

I Halland bedömdes skadorna på infrastruktur och jordbruk uppgå till över 400 miljoner kronor, och nationellt beräknas ovädret totalt ha kostat försäkringsbolag och samhället nära en miljard kronor. Trenden mot mer extrema skyfall har lett till att SMHI numera utfärdar varningar för skyfallsliknande regn flera gånger varje sommar.

Samtidigt ökar även risken för torka och skogsbrand; sommaren 2022 utbröt större skogsbränder i bland annat Hälsingland och på Gotland under en torrperiod. Extremvädret ställer därmed ökade krav på kommunal fysisk planering och beredskap – allt från dimensionering av dagvatten- och avloppssystem till beredskap för evakuering och krislogistik.

Klimatförändringar och extremväder innebär också ökade lokala risker för Huddinge. Skyfall och intensiv nederbörd ökar risken för översvämningar i låglänta områden och kan slå ut samhällsviktig verksamhet under längre perioder. Värmeböljor påverkar särskilt äldre och andra riskgrupper och ökar belastningen på vård och omsorg.

För att möta dessa utmaningar beslutade regeringen i mars 2024 om en reviderad nationell strategi för klimatanpassning, med fokus på att gå från ord till handling. Denna strategi innehåller bland annat skärpta krav på kommuner och regioner att kartlägga klimatrisker och vidta åtgärder för att skydda viktiga samhällsfunktioner. Ett exempel är att MSB tillsammans med länsstyrelserna fått i uppdrag att identifiera vilka tätorter som löper störst risk för översvämningar och ta fram åtgärdsplaner.

Att rusta samhället för ett mer extremt klimat är kostsamt, men icke-anpassning kan i längden bli ännu dyrare genom återkommande katastrofskador. För Huddinge, med både stadsbebyggelse och känslig natur, blir det viktigt att integrera klimatrisker i översiktsplanering, bygglovsprövning och krisberedskap.

Det svenska perspektivet

Sverige är beläget på högre latituder, vilket gör att uppvärmningen här går snabbare än det globala genomsnittet. Atmosfären vid polerna och i våra nordliga trakter värms mer än vid ekvatorn, vilket gör att temperaturökningen i Sverige är större än på många andra håll på jorden. Redan nu märks förändringar: vegetationsperioden har förlängts, vissa sydligare djur- och växtarter förekommer numera i Sverige, och vintrarna har i genomsnitt blivit mildare (även om kallare vintrar fortfarande förekommer periodvis).

Statistiken visar att årsmedeltemperaturen i Sverige under 2010-talet låg ungefär 1–2 °C högre än under andra halvan av 1800-talet. År 2023 var årsmedeltemperaturen i Sverige nära normalvärdet för referensperioden 1991–2020, men detta berodde delvis på en kall avslutning av året – september 2023 var till exempel den varmaste september som uppmätts i Sverige (Karlshamn hade +27,1 °C den 10 september, årets högsta temperatur, och hösten inleddes rekordvarmt innan kylan kom i november.

Den generella trenden är ett varmare och blötare klimat i Sverige, med färre dagar med tjäle och snötäcke i södra Sverige, samt ökade nederbördsmängder framförallt under höst och vinter.

Klimatförändringarna innebär troligen fler värmeböljor även i Sverige, samt mer torka och intensiv nederbörd än tidigare. Det innebär ökad risk både för skogsbränder och översvämningar. Jordbruket väntas få en längre odlingssäsong, vilket kan möjliggöra nya grödor och större skördar i vissa fall.

Samtidigt ökar risken för skadedjursangrepp och nya växtsjukdomar när klimatet blir varmare. Havsnivåhöjningen är globalt sett en allvarlig effekt, men i Östersjön motverkas den delvis av att landet långsamt höjer sig (landhöjningen). Dock kan kustområden i södra Sverige märka av stigande hav, vilket kräver långsiktiga anpassningar.

Sverige har ambitiösa klimatmål – netto-noll utsläpp till 2045 – men trenden pekar på att utsläppsminskningen går för långsamt för målen. Under 2022–2023 ökade utsläppen från transportsektorn igen när drivmedelspriserna sjönk och fler valde bilen. Regeringen har sänkt reduktionsplikten för biobränsle i diesel och bensin till EU:s miniminivå 2024, vilket enligt Klimatpolitiska rådet försvårar måluppfyllelsen på kort sikt.

Samtidigt satsas det på fossilfri elproduktion (bl.a. planeras ny kärnkraft) och elektrifiering av industrin, vilket på längre sikt kan ge stora utsläppsminskningar. Kommuner som Huddinge behöver i detta läge både arbeta med sina egna utsläpp (t.ex. fossilfria fordon, energieffektiva byggnader) och anpassa samhället till redan låsta klimatförändringar (t.ex. via klimatanpassad bebyggelse).

Naturvårdsverket bedömer att Sverige med nu beslutade styrmedel inte når vare sig det långsiktiga målet om nettonollutsläpp till 2045 eller de nationella etappmålen till 2030 och 2040. Inte heller transportsektorns mål till 2030 bedöms nås. Detta innebär att gapet mellan politiskt fastställda mål och faktisk utsläppsutveckling ökar, vilket ställer ökade krav på kommuner att både minska egna utsläpp och samtidigt klimatanpassa verksamheten för ett förändrat klimat.

Hållbarhet och identitetskrig

amtidigt som engagemanget för att agera i klimatfrågan ökat – i takt med att klimatförändringarna blivit mer påtagliga i vardagen och forskningen tydligare om konsekvenserna – har miljö- och klimatsamtalet blivit alltmer polariserat. Vi ser en kulturell dragkamp kring hållbarhetsfrågorna: Miljoner människor, inte minst unga, demonstrerade för klimatet med Fridays for Future kring 2018–2019, men några år senare är det många unga som tar avstånd från vad de uppfattar som “klimatalarmism”.

I Sverige har andelen unga som anser att miljön är den viktigaste samhällsfrågan sjunkit från 55 procent år 2019 till 36 procent år 2024. En trend bland vissa ungdomar – beskriven som en motreaktion mot “Gretagenerationen” – är att demonstrativt äta mycket kött och köra fossil bil, som ett ställningstagande mot vad de ser som moraliserande klimataktivism.

Detta är exempel på identitetskrig kopplat till hållbarhet: klimat- och miljöfrågor blir markörer för olika värderingar och grupptillhörighet. Politiskt märks det i Sverige genom ökade motsättningar kring styrmedel – exempelvis väckte förslag om köttskatt stark kritik från vissa håll (regeringen avfärdade 2023 en nordisk rekommendation om köttskatt), och utbyggnad av vindkraft har blivit en laddad fråga med lokala protester kontra nationella mål.

Skillnaderna i synsätt handlar dels om hur allvarligt man ser på klimat- och miljöhoten, men framför allt om vilka lösningar man förespråkar och vilka uppoffringar man är beredd att göra. Vissa argumenterar för en grön omställning där ny teknik, innovation och cirkulär ekonomi gör det möjligt att fortsätta ha hög levnadsstandard utan att överskrida planetens gränser.

Andra menar att beteendeförändringar och en ny syn på vad som är ett gott liv är nödvändiga – exempelvis att minska konsumtion, resa mindre och äta annorlunda – vilket kan möta motstånd hos de som värnar individens frihet att leva som man vill. Debatten blir lätt polariserad: ord som “klimatskeptiker” och “miljötalibaner” förekommer, och sociala medier förstärker ofta motsättningarna.

För kommuner innebär detta att hållbarhetsarbete inte bara är en teknisk eller ekonomisk fråga utan också en fråga om förtroende och dialog med invånarna. Om en kommun till exempel inför bilfria zoner eller köttfria dagar i skolor kan det uppfattas som ett hot mot vissa livsstilar. Att balansera ambitiösa miljömål med medborgarnas upplevelse av frihet och rättvisa blir en kommunikativ utmaning.

Klimatkonflikter

Klimatförändringarna agerar som en så kallad hotmultiplikator i världspolitiken. Det innebär att de effekter som uppstår – såsom torka, vattenbrist, missväxt och naturkatastrofer – kan förvärra befintliga spänningar och konflikter eller skapa nya. I takt med att extremväder blir vanligare ser vi redan exempel på detta: Svår torka i Mellanöstern har pekats ut som en faktor som förvärrade social oro före Syrienkriget 2011, och i Afrika söder om Sahara bidrar klimatförändringarna till ökad konkurrens om bördig mark och vatten.

FN varnade 2024 för att klimatdrivna katastrofer riskerar att öka konflikter om vattenresurser och driva miljontals människor på flykt. I Latinamerika ser man hur avskogning och förändrat regnmönster hotar ursprungsfolks livsmiljöer och leder till spänningar.

På det globala planet kan klimatförändringarna också leda till geopolitiska skiften. Till exempel öppnar den smältande arktiska isen nya sjöfartrutter och tillgång till naturresurser i Arktis, vilket redan märks i form av ökad stormaktsaktivitet i regionen. Ett varmare klimat med ökad livsmedels- och vattenbrist kan dessutom öka migrationsströmmarna, vilket ställer nya krav på internationell samverkan för humanitär hjälp och konflikthantering.

För Sveriges del har ett förändrat säkerhetsläge i Europa – inklusive Rysslands invasion av Ukraina 2022 – gjort att försvars- och säkerhetsfrågor åter hamnat högt på agendan. Klimatförändringarna bidrar till en mer komplex säkerhetssituation genom att öka risken för kriser och samhällsstörningar, vilket innebär att totalförsvaret behöver inkludera klimataspekter.

Ett konkret exempel är att skyfall och stormar kan slå ut elnät, IT-system eller transporter, något som måste beaktas i civilförsvarets planering. Sverige har under 2023–2024 tagit historiska steg på säkerhetspolitikens område genom att ansöka om och (i april 2024) bli medlem i försvarsalliansen NATO. Detta har skett parallellt med att hotbilden i cyberdomänen ökat, delvis kopplat till både kriget i Ukraina och kontroverser som koranbränningar.

Svenska myndigheter rapporterade 2023 om höjd beredskap mot cyberattacker från statsstödda aktörer som Ryssland – bland annat utsattes svenska sjukhus, banker och myndigheter för omfattande överbelastningsattacker av en grupp kallad “Anonymous Sudan”, vilken i själva verket tros vara ryska hackare som agerar under falsk flagg.

Denna typ av angrepp visar hur klimat, geopolitik och teknik kan samverka på komplexa sätt: en klimatrelaterad händelse (koranbränning i protest mot översvämningar i Libyen, enligt hackergruppen) användes som ursäkt för cyberattacker mot svensk infrastruktur.

Sammanfattningsvis bidrar klimatförändringarna till att göra säkerhetspolitiken mer flerdimensionell. Kommuner som Huddinge behöver därmed planera inte bara för traditionella risker, utan även för klimatrelaterade störningar och deras potentiella följdeffekter (som förtroendekriser, social oro eller påverkan på leveranskedjor). Klimatarbetet handlar således också om att bygga resiliens – ett samhälles förmåga att hantera och återhämta sig från påfrestningar – i ljuset av ett föränderligt klimat.