Frågor och svar om socialtjänsten

Socialtjänsten kan du ringa på 08-606 79 96.

På kvällar och helger har socialtjänsten stängt men då kan du i stället ringa socialjouren (som är en del av socialtjänsten) på 020-70 80 03.

Om klockan är efter två på natten ringer du till SOS alarm på 112 och ber att få prata med socialjouren.

Alla barn och unga har rätt att må bra, vara trygg och ha någon som tar hand om den. Kanske mår barnet dåligt för att någon av  föräldrar mår dåligt eller gör dumma saker.  Eller om barnet mår dåligt eller gör saker som inte är bra för den. Eller om barnet är orolig för någon annan, till exempel en kompis eller förälder.

När barn eller föräldrer ringer till oss behöver man inte berätta vad en heter om personen inte vill. personen är anonym så länge den inte själv berättar namn, personnummer eller adress. Tänk på att om personen mejlar ser vi  mejladress. 

Så länge personen inte säger sitt namn är den anonym. Men helst vill vi veta vad personen heter för att kunna hjälpa den så bra vi kan. Om personen är under 18 år och har sagt vem den är behöver vi informera föräldrar eller vårdnadshavare att vi har kontakt med barnet. Innan vi kontaktar dem berättar vi det för barnet först och pratar igenom vad som kommer hända.

Vill barnet inte kontakta oss direkt kan den prata med till exempel ungdomsmottagningen först. Om det finns någon vuxen person som den litar på, kanske en släkting, en tränare, en lärare eller en skolkurator kan dem tillsammans ringa till oss. Barnet kan också be den vuxna personen att ringa till oss och berätta om det som är svårt.

Samma dag som det har kommit en anmälan om oro för ett barn gör vi på  socialtjänsten en bedömning av hur akut ärendet är. Vi bedömer alltså om vi behöver göra något genast eller om det inte är brådskande.

Vi gör alltid vad vi kan för att få tag på dina föräldrar och få till ett möte med dem. För det mesta brukar föräldrar komma till möten socialtjänsten kallar till men ibland vill föräldrarna inte eller går inte att få tag på. Då måste vi ta ställning till om vi behöver försöka få kontakt på annat sätt. Exempelvis kan vi komma och knacka på dörren hemma. Eller så kanske vi tar kontakt med andra personer i ditt liv för att få information om hur du har det. Allt beror på vad socialtjänsten har fått veta genom anmälan, hur akut situationen är och hur stor oro som finns.

Socialtjänstlagen är en lag som bestämmer hur socialtjänstens arbete ska gå till. Den förkortas ofta SoL. I socialtjänstlagen beskrivs också all hjälp du och din familj kan få om ni vill ta emot den.

LVU och SoL är två olika lagar som används i olika situationer. SoL används när familjer eller personer vill ta emot hjälp och LVU används när personer inte vill ta emot hjälp. Då kan socialtjänsten låta en domstol som kallas förvaltningsrätten bestämma om personen ändå måste ta emot hjälp eller inte. 

Socialtjänsten omhändertar aldrig barn utan att en utredning har gjorts. Det är sällsynt att socialtjänsten omhändertar barn utan att barnen eller föräldrarna vill det. Socialtjänsten vill så långt det går hjälpa familjer att bo tillsammans.

Omhändertaganden görs bara om det är farligt för barnen att bo kvar hemma eller om föräldrarna inte klarar av att ta hand om dem. Det händer även att barn skadar sig själva genom exempelvis droger vilket kan vara ett skäl till att bli omhändertagen.

Läs mer om omhändertagande av barn och unga på Socialstyrelsens hemsida, information finns på flera språk

Om föräldrar och socialtjänsten inte är överens om något som gäller barnets situation kan socialtjänsten ansöka om hjälp för barnet. Vi ansöker om hjälp enligt lagen om vård av unga, som ofta förkortas LVU. Lagen gäller även om barnet inte vill ta emot hjälp, fast socialtjänsten och/eller  föräldrar tycker att det vore det bästa. Det är förvaltningsrätten som beslutar om barnet och/eller familjen måste ta emot hjälp. 

Läs mer om LVU på Socialstyrelsens hemsida

Det finns fler olika anledningar till varför ett barn eller en ungdom inte kan bo kvar hemma, utan placeras i ett annat hem. Socialtjänsten gör en planering utifrån vad som blir bäst för barnet. Målet är att barnet och föräldrarna är delaktiga i planeringen om det går. Socialtjänsten följer också upp att de barn som placeras har det bra.

Det finns olika former av placeringar så som familjehem, HVB (Hem för vård och boende) eller stödboende. En del barn placeras kort tid och en vissa under en längre tid. 

Socialtjänsten beslutar om de anser att det finns skäl att placera barnet mot sin vilja. Beslutet måste baseras på att det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. För att placera ett barn mot barnets och föräldrarnas vilja krävs beslut både av kommunens politiker i socialnämnden och av Förvaltningsrätten. Ju äldre ett barn är, desto mer har barnet att säga till om. 

Det händer även att föräldrar vill att barn ska omhändertas fast barnet själv inte vill detta. Det kan vara exempelvis om barnet utsätter sig själv eller andra för fara. Detta regleras enligt lagen om vård av unga (LVU).